Ikoner och gyllene kupoler

Nu ska jag presentera på vilket sätt ortodoxa kyrkan skiljer sig från de övriga kyrkorna både kulturellt och lite dogmatiskt.

Den ortodoxa kyrkans utseende skiljer sig radikalt från den lutherska kyrkan, men ändå visar den en likadan prakt likt katolska kyrkobyggnader, om inte också mera praktfulla. Men den ortodoxa kyrkan är väldigt splittrad jämfört med katolska kyrkan, när det gäller ledningen. Men när det kommer till läran är det rätt så enhetligt. Katolska kyrkan leds av påven i Rom medan ortodoxa kyrkorna bildar egna självständiga enheter vilka leds av en patriark. För att bli präst krävs studier i teologi, men ortodoxa kyrkan följer en konservativ linje då endast män kan bli präster. Men något direkt celibattvång finns inte. 

Den största ortodoxa kyrkan är den Ryska, som leds av patriarken i Moskva. Lökkupolerna sägs fånga upp människornas böner och rikta dem mot himlen. 

Inom den ortodoxa kyrkan betonar man också trons roll i vardagen. Ikoner återfinnes i så gott som varje ortodoxt hem, men också små hem altaren förekommer. Ikonerna är ett av de främsta "redskapen" som man använder sig av för att kunna få en glimt av det gudomliga - ett fönster till himmelriket. Man tror därför att finskans "ikkuna" är besläktat med ordet ikon, jämför också med ryskans ord för fönster: "okno". Ikonernas uppgift är också att utgöra en träffpunkt mellan det synliga och osynliga i kyrkosalen. Därför är altaretgömt bakom ikonostasen, dit endast prästerna har tillträde. Ikonostasen har tre dörrar genom vilka de heliga föremålen, t.ex nattvardsbrödet och vinet förs ut till kyrksalen. Och dessutom är ikon måleriet en viktig verksamhetsform i klostren, kanske till och med någon form av meditering, men i varje fall är måleriet strängt reglerat av regler för hur ikonerna skall målas. 

 Då någon församlingsmedlem flyttat till ett nytt hus kan prästen komma och utföra en särskild hemvälsignelse. Till skillnad från lutherska kyrkan, utförs 7 heliga sakrament, eller mera kända som "mysterier", dessa är: dop, nattvard, smörjelse (konfirmation), bot (bikt), prästerskap, äktenskap och smörjelse av en sjukling. 

Musik instrument är det sparsamt med i en ortodox kyrkosal eftersom det är en viktig del av liturgin att alla psalmer sjungs utan ackompanjemang eftersom rösten förmedlar budskapen och sången kan också fungera som en sorts bön. Också texterna sjunges, förutom predikan. Gudstjänst språket i Finland är mestadels finska, till skillnad från övriga ortodoxa kyrkor i världen som använder både grekiska och kyrkoslaviska. Huvudsakligen står man genom hela gudstjänsten eftersom det finns inga bänkar, men naturligtvis finns det alltid några stolar för sådana som är svaga i benen. Den viktigaste högtiden är påsken eftersom man anser att Jesu uppståndelse är en av världshistoriens viktigaste händelser samt också därför att då människan får ett evigt liv uppstår dennes odödliga själ. Efter påsknattens gudtjänst håller man en stor festmåltid för familjen med den mat som man lagat och haft med till gudstjänsten för att bli välsignade. 

En påsk relaterad gudstjänst i en finsk ortodox kyrka.

Ljuständning är även viktigt vid sidan om bön. Dessa vaxljus är typiska för den ortodoxa kyrkan och tillverkas också av klostren.

• Lite om seder kring klockringningen:

 Nuförtiden mera är klockringningen så gott som helt och hållet automatiserad inom både katolska och lutherska kyrkorna, men inom den ortodoxa kyrkan sköts klockringningen fortsättningsvis manuellt och betraktas även som en ritual i sig självt! Klockringningen är väldigt central och klockorna skall ringas på ett visst sätt som kräver färdighet och kunskap, alltså taktsinne och bra motorik. Ringaren skall kunna ringa i många klockor samtidigt. Klockorna är av olika storlekar och de rings genom att dra i kläppen medan själva klockans huv är stilla. Med klockorna kallas folk till gudstjänst, och det finns därtill också en speciell ringning för begravning och festringning inför påsken. Klockornas viktigaste uppgifter är att förmedla budskap och olika stämningar. Det spirituella värdet är också högt eftersom de kallas "sjungande ikoner"

Se även videorna nedan. I den första hörs Uspenskij katedralens klockringning.

Otroligt skickligt klockspel av en rysk präst i sibirien.

Ortodoxa kloster och kyrkobyggnader i Finland.

Här följer en kort presentation om några viktiga ortodoxa kyrkor och kloster i Finland. Men också sådant som någongång tillhört Finland.


Uspenskijkatedralen i Helsingfors

Katedralen blev klar år 1868 och är huvudkyrkan för Helsingfors ortodoxa församling. Namnet uspenskij anger att kyrkan är helgad åt Jungfru Marias död. Katedralen är västeuropas största ortodoxa kyrkobyggnad och är uppförd i tegel med förgyllda kupoler. Som jag nämnde tidigare i ett annat inlägg, innehåler de ortodoxa kyrkornas arkitektur en hel del symbolik. Till exempel Uspenskij katedralen har 12 mindre kupoler och en större, vilket symboliserar Kristus och de 12 apostlarna.
 Kyrkan i sig själv är en stor påminnelse om den ryska kulturens inflytande under 1800-talet, emellertid var också arkitekten rysk. Kyrkans yttre arkitektur har starkt influerats av den ryska national romantiska kyrkoarkitekturen, d.v.s många ryska 1500- tals kyrkor har fungerat som förebilder till denna katedral.

Interiören är dock mera bysantisk med sin öppna kyrkosal och granitpelare. Många värdefulla ikoner finns i kyrkosalen, och därför har de skett minst 2 stölder under de senaste tio åren. I kyrkan finns en krypta, på källar nivå, där man t.ex brukar ordna olika föremåls utställningar och dylikt. Där finns även Aleksandr Hotovitskis kapelli tillägnat hans minne. Hotovitski var bl.a annat Helsingfors ortodoxa församlings kyrkoherde under 1910-talet men i och med oktoberrevolutionen fängslades han och slutligen år 1937 avrättades han, beskylld för anti-sovjetisk aktivitet. Hotovitski kanoniserades år 1994 av den Rysk-ortodoxa kyrkan.

Kozelštšinans Gudamoder- ikon. Den sägs kunna göra under och därför har många människor smyckat den med kors och pärlor som tack. Ikonen stals år 2010 men återfanns ett år senare.   

Tammerfors ortodoxa kyrka

Är Tammerfors ortodoxa församlings huvudkyrka, som byggdes under åren 1896-99. Kyrkan är korsformad och dess stil är s.k nybysantisk. Under inbördeskriget år 1918 skadades kyrkan svår och en stor del av dess lösöre stals.

Hangö ortodoxa kyrka

Efter 1808-1809 års krig började det strömma in rysk befolkning i Finland. Hangö blev därför vid den här tiden en populär badort, speciellt för de ryska sommargästerna men också för de som bosatte sig här permanent. Hangö ortodoxa kyrka färdigställdes år 1895. Kyrkan helgades åt furst Vladimir och Maria Magdalena. Kyrkan bygdes av trä och är korsformad. Då vinterkriget bröt ut evakuerades kyrkans ikoner och andra skatter till Helsingfors eftersom Sovjet krävde att Hangö skulle bli en sovjetisk militärbas, och så blev det. Hangö var i sovjetisk ägo 1940-41 och då fungerade kyrkan som en teater. När det kommer till kyrkans arkitektur är den verkligen unik eftersom liknande kyrkor har blivit förstörda under krigen. I Hangö finns även en ortodox gravgård.

Valamo nya kloster

Valamo kloster är ett munkkloster i Heinävesi, södra Savolax. Klostret grundades år 1717 efter att Ryssland i det stora nordiska kriget erövrat hela Karelen av Sverige. Som namnet anger är detta kloster nytt medan det gamla och ursprungliga byggdes på ön Valamo, i sjön Ladoga i dagens Ryssland. Det gamla klostret tillhörde ursprungligen finska-ortodoxa kyrkan men i och med vinterkriget krävde sovjetunionen ön tillbaka. Inför kriget evakuerades alla klostrets invånare till Heinävesi. Hit evakuerades också munkar från Konevits och Petsamo kloster. Senare under 1900-talet fick Valamo en ny huvudkyrka, helgad åt kristi förklaring. Nya Valamo är idag ett betydande kulturcentrum. Det finns en ortodox folkhögskola, utrymmen för konferenser och bibliotek samt en workshop för renovering av gamla ikoner.

Nya Valamos huvudkyrka

Om gamla Valamo:

Det är osäkert när exakt klostret grundades och av vem. Men en känd legend säger att det skulle ha varit munkarna St Sergius och St Herman som kom dit på 900-talet. Deras reliker finns bevarade i kyrkan. Innan tiden för Nöteborgsfreden 1323 var klostret ofta utsatt för attacker av de katolska svenskarna. Men senare år 1617 föll karelen i svenskarnas händer och däribland också Valamo kloster. Under den svenska tiden förföll klostret men då karelen togs tillbaka av Ryssland återuppbygdes allt.

Gamla Valamos enorma katedral, ett landmärke som ses på långt håll.

 Efter revolutionen 1917 fortsatte kloster verksamheten i Finland som normalt men efter den blodiga revolutionen i Rådsryssland kom kloster (liksom övrig religiös verksamhet) att upphöra nästan totalt för drygt ett halvt sekel framöver. Liksom under den svenska regimen förföll klostret åter under den strängt ateistiska sovjet regimen. 1949 blev klostret en kolhos och senare ett hem för åldringar. Först år 1989 då kommunismen var nära sitt sammanbrott kunde verksamheten i gamla Valamo återupprättas.

Heliga Nikolaus Tsasouna, eller med andra ord litet kapell, i nya Valamo.

Lintula kloster

Klostret grundades år 1895, i Heinävesi, för karelska nunnor. Processen inleddes då en lokal person donerade en bondgård åt nunnorna, men den svenska lagstiftningen i Finland på den här tiden gjorde grundandet svårt eftersom det fanns lagar som hade till uppgift att trygga lutherdomens ställning som statlig religion. Slutligen blev klostret färdigt och det började flytta in ryska nunnor men till en början var livet på klostret inte så värst lätt på grund av sociala och ekonomiska problem. Ryska revolutionen 1917 och Inbördeskriget 1918 skapade ännu mera problem för klostrets invånare, till exempel bröt hungersnöd ut. Under mellankrigstiden försökte man flitigt hålla klostrets verksamhet vid liv men år 1939 då vinterkriget bröt ut tvingades alla nunnor på flykt. Under kriget förstördes klostret så gott som helt. Först på 1960- talet kunde man börja återvända och på 70-talet fick klostret en ny kyrka. Idag finns det även en ljusfabrik och en souvenir butik i klostret.

Konevits kloster

Är ett munkkloster som också är beläget på en ö i Ladoga, dock mindre till sin storlek än Valamo. Det grundades år 1393 av Arsenij från Konevits, som bodde en tid i ett kloster i Grekland och lärde sig där många nya seder vilka han sedan förde med sej hem till Novgorod. De seder och tankar han förde med sig kom att förändra rätt så mycket den religiösa praxisen och utövande i karelen. Den s.k hesykasmens grunder infördes, den betonade tysthet, tillbakadragenhet, sökandet av den inre freden och hjärtats bön (Jesus bönen). Arsenij förde med sej hem från Grekland Gudaföderskans ikon, eller också mera känd som Konevitsa Gudaföderskans ikon. Enligt legenden skall Gud ha lett honom till ön, då Arsenij seglade på Ladoga, blev överraskad av en storm och därmed strandade på ön. Liksom gamla Valamo byggdes klostret ovanpå en gammal hednisk offerplats. Under medeltiden blomstrade Konevitsa och blev ett verkligen mäktigt kulturcentrum. Men liksom de andra klostren skadades även Konevitsa rätt så ofta i de många krigen under århundradenas lopp. Under sovjettiden missköttes klostret då det fanns en militärbas upprättad på ön och först år 1991 kunde klostret återinvigas. 

Petsamo kloster

Klostret grundades första gången år 1533 av missionären Trifon från Petsamo. Han visste redan tidigt att hans uppgift i livet var att tjäna Gud. Han begav sig till Petsamo för att försöka omvända Kola områdets lappar till kristendom. Han grundade klostret, blev dess första ledare och började allt flitigare missionera i trakten. Klostret hade också en politisk betydelse, eftersom gränserna mellan staterna i norr på den här tiden var väldigt oklara kunde man med hjälp av omvändning av de lokala invånarna knyta områdena närmare Ryssland. Snabbt började klostrets verksamhet blomstra, dels på grund av att tsaren stödde aktivt klostret ekonomiskt och på grund av sitt läge blev klostret även en handelsplats. Dock år 1589 totalförstördes klostret under stridigheterna mellan Sverige och Ryssland. Klostret brändes till grunden och munkarna mördades. Det dröjde ända till 1889 innan klostret började återuppbyggas. Det var Solovetski öarnas kloster som påbörjade återuppbyggandet. Verksamheten blomstrade upp på nytt och en skola grundades där det undervisades i många ämnen vilket gjorde skolan populär. Då Dorpat- freden slöts år 1920 övergick klostret i finskt ägo och lydde under finska ortodoxa kyrkan, och det var den ända till år 1944. 

1939 togs klostret av sovjetiska trupper. En stor del av munkarna fördes till fånglägret i Kola, men också möjligtvis till Solovetski öarnas kloster, där man nyligen upprättat ett av de mest grymmaste fånglägren. De resterande munkarna flydde till Finland. Klostret återinvigdes år 1997 av den Rysk-ortodoxa kyrkan.

Petsamo kloster på 1890-talet.

Trifon från Petsamo.

Klostret idag. Det anses vara världens nordligaste kloster.

Kristendomen slår sig ner i Ryssland och Finland

Kyrkorna har nu gått skilda vägar för gott. Det kommer att dela europa i tu - en östlig och västlig kulturkrets. Men det dröjer ännu ett bra tag innan kristendomen vandrar in i Finland i den ortodoxa formen. Men hur kom den överhuvudtaget hit upp till norden? För att få svar på den frågan måste vi dyka ner i vårt östliga grannlands historia.

Den ortodoxa kyrkan bredde sig österut redan före 1054, dock inte så värst häftigt ännu under denna tid. Ryssland bestod på denna tid av en massa små furstendömen, alltså kan man inte tala om något egentligt Ryssland förrän på 1500-talet då alla dessa riken sammanfördes under en enda regent (tsaren). Några furstendömen var t.ex Kiev, Novgorod och Moskva. Det är i kiev där ortodoxin får för första gången ett starkt fäste. Fursten Vladimir ville ha en religion för folket i sitt rike. Han lät studera de övriga religionerna, både romerska kyrkan och islam. Men båda dessa hade sina "brister" t.ex romerska kyrkan var farlig eftersom den ställde sig över den världsliga regenten och islam saknade prakt och förbudet att alkohol drycker var rena rama fiaskot. Men så såg Vladimir den grekiska kyrkan och blev överväldigad av dess prakt och dess glimt av himmelriket på jorden. Därför är år 988 en viktig milstolpe inom den ortodoxa kyrkans historia då furst Vladimir lät döpa sig till ortodox kristendom. Kievs roll som ett annat maktcentrum vid sidan om Konstantinopel ökade märkvärdigt.

Vladimir den 1 döps år 988. 

Kiev var under några hundra år den ortodoxa kyrkans centrum, men på 1240-talet invaderades Kiev av mongolerna, och därmed gick Kievriket under. Dock överlevde några andra furstendömen mongolernas terror och nya blomstringstider i bland annat Moskva följde. Den bysantiska kulturen slog rot i ryssland, man t.ex införde helgondyrkan och läror som i bysans. Och eftersom Kiev blev ett nytt maktcentrum kom ryska statens rötter att börja växa här.

Via missionärer spred sig den nya tron till de övriga furstendömen, däribland Novgorod som var närmast Finland. Därför strävade missionärerna i Novgorod att föra den nya tron vidare även till Finland (men också kolonisera), men de kommer att stöta på problem med den katolska kyrkan, vars missionärer också styr kosan mot Finland. De ortodoxa missionärerna drog så långt som till Tavastland, men ofta blev det tvister mellan den katolska och ortodoxa kyrkan då deras missionär kom in på varandras områden. Slutligen år 1323 delades Finland mellan Sverige och Novgorod i den s.k Nöteborgsfreden. Gränsen delade ungefär Finland på detta vis:

Denna gränsdragning är vår första egentliga östgräns.

En minnes sten rest för Nöteborgs freden.

En typisk gammal rysk trä kyrka med sina karaktäristiska lökkupoler, vilka faktiskt uppfanns ursprungligen i Ryssland och har influerat arkitekturen i även de finländska ortodoxa kyrkorna. På bilden ses ett bra exempel på s.k rysk national romantik.

Jämför med till exempel Sofia Katedralens (Novgorod) mera bysantiska kupoler. Denna kyrka anses vara den äldsta i hela Ryssland. Den är uppförd i medlet av 1000-talet.

Den ortodoxa kyrkan hade då till en början det största inflytandet i Karelen. Vilket är orsaken till att de flesta av Finlands alla ortodoxa kyrkor finns i östra delen av landet. I karelen grundades också ett flertal kloster, vilka  Och i Karelen grundades även ett par kloster, vilka dock idag är på Rysslands sida om gränsen. Efter freden i Stolbova år 1617, mellan Sverige och Ryssland, lade Sverige under sig en stor del av hela Karelen. Men karelarna tilläts utöva sin tro tillsvidare. 

År 1809, efter kriget, blev Finland för första gången en del av Ryssland och för kyrkan innebar detta att församlingarna blev större i.o.m att många ryska statliga tjänstemän flyttade hit och många vanliga människor konverterade sig. Under den ryska tiden fick också ortodoxa kyrkan en allt starkare position, vilket kan påvisas av det faktum att det byggdes väldigt många kyrkor f.r.o.m 1800-talets mitt och till början av 1900-talet. För Ryssland var den ortodoxa kyrkan i Finland ett redskap att använda för förryskningsplanernas verkställande, även om de finska prästerna starkt motsatte sig. 1917 blev Finland självständigt och i Ryssland härjade revolutionen vilket innebar en allt mera svag och hotad position för den Rysk-ortodoxa kyrkan. Därför erkändes den Finska ortodoxa kyrkan som självständig av den Rysk- ortodoxa kyrkan år 1921. Då andra världskriget bröt ut drabbades den finska ortodoxa kyrkan hårt då Finland förlorade karelen där de flesta kyrkorna och klostren fanns, för att inte tala om vad klostrens invånare tvingades stå ut med. Klostren var väldigt viktiga för den ortodoxa kyrkan i Finland (läs mer i inlägget om ortodoxa kyrkor och kloster i Finland). 

De många krigen genom tiderna har varit knepiga situationer för den ortodoxa kyrkan i Finland. Speciellt andra världskriget då Karelen gick förlorad. Men också har det lett till något positivt. Exempelvis på grund av att många karelare evakuerades till Finland och började bosätta sig omkring i landet har ortodoxa kyrkans "område" utvidgats över nästan hela landet. Under 1900-talet byggde man därför många nya kyrkor för att tillfredsställa behovet. Men medlemmarna är inte bara karelare utan också samer och etniska ryssar. 

En östlig variant av kristendomen - när, var, hur ?

I ett par inlägg framöver kommer jag att presentera allmänt den ortodoxa kyrkan som en helhet, återge dess historia och fokusera på vilket sätt den skiljer sig från de övriga kristna samfunden ute i världen. I detta inlägg skall jag något kort berätta om hur den östliga kyrkan föddes och hur den slutligen etablerade sig i  Ryssland och Norden.

Det hela började i en av historiens mäktigaste stormakter, Romarriket, där kristendomen föddes, genomgick många olika utvecklingsskeden innan den slutligen på 300-talet e.Kr erkändes av kejsaren som den statliga religionen. Läran var också något enhetlig vid den här tiden och politiskt sett hade den kristna kyrkan en rätt stabil position. Men problem med t.ex tolkningen av läran förekom eftersom imperiet var så kulturellt mångfaldigt och sammanslöt många olika folkslag. Och på vissa håll blandades den lokala kulturen in i läran och därmed började församlingarna skilja sig från mängden. Startskottet för kyrkornas splittring inträffade på 400- talet då ett antal lokala församlingar i öst som lösgjorde sig från kyrkan. Allmänt kan man säga att det jäste inom den östra kyrkan. Och den östra kyrkan började småningom tävla med den romerska kyrkan. Därför uppfördes det väldiga Hagia Sofia kyrkan i Konstantinopel. Härskaren i Konstantiopel började kalla sig för patriark och ansåg sig vara romarrrikets arvtagare, dock stod biskopen i rom ännu i högre rang. Allt detta påföljdes av en maktkamp mellan öst och väst. Redan nu var skillnaderna mellan de två kyrkornas tankesätt synliga. T.ex i öst hade man utvecklat en helt annorlunda kyrkoarkitektur, den världsliga regenten tilläts sitta kvar på sin tron i öst medan i väst ville biskoparna också ha total världslig makt (kommer senare att leda till en maktkamp mellan påvar och europeiska kungar under medeltiden).
Orsakerna till splittringen 1054:

• Kulturella skillnader: I öster användes grekiska och också lokala språk i gudtjänsterna. I väst endast latin. Skillnader i kyrkokonst och arkitektur.
• Teologiska skillnader: Många skillnader i seder och värderingar. I öst t.ex inte lika många ämbetsmän inom kyrkan utsatta för celibattvång. Olikheter i trosbekännelsen (väldigt avgörande tvist). 

Kyrkans delning blev ett faktum efter en öppen konflikt mellan öst- och västrom år 1054. Roms påve ville bekämpa islam och ville ha östroms militära stöd. Dock krävde påven i östrom att deras påve skulle erkännas. Det hela slutade med att kyrkorna bannlyste varandra. Delningen har satt sin prägel i europas historia. Dessa kyrkors vägar har aldrig mötts någonstans och det har också indelat europa i öst och väst. Än idag råder dessa skillnader i tankesätten från övriga europa. Och inte heller existerar många begrepp i öst. Någon renässanss har kyrkan i öster aldrig genomgått.

Hagia Sofia - Bysans hjärta.